Tack Maria och Jerry!

När Maria och Jerry lämnade över Pappagallo i mitten på augusti hade de varit på restaurangen varje dag sedan 2001 frånsett fyra månader då man höll stängt efter att Jerry blivit benamputerad. Inte en ledig dag, ingen semester. I stället gjorde de sig välkända inte bara i käppastan utan skapade ett gott renommé i hela Malmö.
Sexton år på Stallmästaren har naturligtvis skapat massor av minnen och många kontakter.
Roligast är alla stammisar, säger Maria och Jerry nästan med en mun. Vi hade ju pizzeria i Lund innan vi öppnade här. Fortfarande kommer gamla stammisar från Lund in och beställer.
Då var de studenter, i dag är de ingenjörer och allt annat. Men pizzan vill de ha.
– En dag kom en kvinna och bad om en pizza vi inte längre serverade. 
– Är det första gången du är här, frågade Jerry.
– Första, nej nej. Jag ha handlat här sedan jag var 12 år – och nu är jag 48.
Tidigare hade man stora beställningar, ibland kunde krogen vara helt abonnerad för 50-årskalas och andra fester.
Mot slutet blev det svårare. De var ensamma i både kök och servering.
Ska jag ha gäster ska de alltid bli belåtna och vet jag inte att jag klarar det är det bättre att låta bli.
Mycket har förändrats under åren – både när det gäller smaker och utbud.
När vi hade pizzerian i Lund började vi med 60 olika pizzor. Efterhand växte det till 250.
På 70-talet var det Margarita, Capricciosa och Marinara som gällde mest.
I dag är det kebab med vitlöksdressing eller oxfilé med bearnaise som går bäst.
Själv vill Jerry helst ha med ägg, paprika och jalapeno.
Maria väljer helst Fungi (ost och champinjoner).
Och vad tänker de göra efter att ha lämnat över Papagallo?
Vet inte riktigt. Kanske åker vi tillbaka ill Polen.
Kanske inte så konstigt. Jerry kom till Sverige för 50 år sedan. I början körde han spårvagn i Göteborg. Under ett besök tillbaka i Polen 78 träffade han Maria och tog henne med till Sverige. Sen blev det så småningom Lund och pizzabakande där från 82 till 94 när de flyttade till Malmö.
Trivts här?
Ja, skrattar Maria, annars hade vi inte stannat.
Stallmästaren säger lycka till med pensionärstillvaron!